Den svenske komponisten Benjamin Staern sendte Ballade sine refleksjoner rundt egne erfaringer med «Burde», etter å ha lest Cathrine Winnes’ spalte om den samme stemmen som så mange kunstnere, og vi alle, opplever i teksten «Død over Burde!». Dette er komponisten Staerns reaksjon.
Av Benjamin Staern, komponist
”Burde” är ofta inte en trygg vägledare, utan snarare en frustrerad och rädd röst inom oss. Den är rädd för att inte duga, för att göra fel, för att tappa kontrollen eller bli dömd. Så den försöker styra oss – inte med kärlek, utan med press.
Det tragikomiska är att Burde ofta låter som en auktoritet, men i själva verket är den bara ett eko av våra egna eller andras osäkerheter. En frustrerad röst som klamrar sig fast vid regler – just för att den inte vågar lita på något mer levande, mer kaotiskt, mer sant.
Att lyssna på den rösten ger ofta en känsla av att aldrig räcka till – oavsett hur mycket man gör. Har du märkt det? Den säger aldrig “bra jobbat” – bara “du borde ändå ha gjort mer, eller gjort det annorlunda”.
Det mest frigörande är kanske att förstå att “Burde” inte är sanningen – utan en försiktig, frustrerad skyddsmekanism.
Jag minns särskilt framförandet av min andra symfoni Through Purgatory to Paradise på Konserthuset i Stockholm, under min Tonsättarweekend för tre år sedan. Det borde ha varit ett rent firande – en konstnärlig höjdpunkt, ett personligt manifest, ett verk som sammanfattade år av sökande. Men där, mitt i konserten, dök Borde upp.
Borde sa: Du borde ha valt en enklare tonalitet – det här är för mycket.
Borde sa: Sådär skriver man inte längre. Du borde ha vetat bättre.
Borde viskade: Publiken förstår nog inte vad du försöker säga. Du borde ha gjort det tydligare.
Och tystare än allt annat: Du borde vara någon annan än den du är.
Det var en märklig känsla. Musikens energi bar – men samtidigt kom en våg av självtvivel, inte från någon utifrån, utan från en invärtes domare. En röst formad av tradition, av institution, av kritikerröster och kollegiala blickar. Borde var inte vis, den var inte generös. Den var frustrerad, rädd – rädd för att det inte skulle vara “tillräckligt”.
Men just därför blev konserten också en vändpunkt. För genom musiken – och genom att faktiskt stå i det – började jag säga emot.
Nej, Borde. Inte nu.
Död åt dig.
Sedan dess har jag burit på den frasen. Som en påminnelse om att Borde inte ska styra handen, hjärtat eller hörseln.
Att våga gå genom tvivel och motstånd – genom skärselden – är också att våga nå ett inre paradis.
Och kanske, i bästa fall, ge andra modet att göra detsamma.
Notodden Blues Festival i økonomisk krise
Til tross for et av tidenes beste besøk går festivalen mot et underskudd på opptil fire millioner kroner. Nå jobber styret på spreng for å løse de økonomiske utfordringene.
Kim Stian Gjerdingen Bakke skal jobbe for korene
Bakke blir ny generalsekretær i Norges Korforbund.
Eurovisjon med Israel tross protester
Det ble ingen avstemning om Israels deltakelse i ESC-konkurransen.
Ida Maria: Polsk orgelkassett banet vei for punkrocken
Da Ida Maria var åtte år gammel kom foreldrene hennes hjem fra Polen med orgelmusikk i bagasjen. Det ble en skjellsettende opplevelse som for alvor inspirerte henne til å vie livet til musikken.
Ballade video: Bandet med svovelstikkene
Det nærmer seg jul med Utan Dom., Mari Boine, Hedda Aronssen, King Hüsky, Bastian, Torgny Amdam, Gothminister, Frode Barth, Flexi Aukan og Brynjar Hoff.
Minneord: Kjell Wernøe 1938-2025
Det kjennes godt at Kjell Wernøe fikk glede seg over dokumentarfilmen om sin far før han døde, og det kjennes godt å se alle de vakre hilsnene som har kommet på sosiale media i den siste uken.
